En stor del av människors vardag kretsar kring utbyte av varor och tjänster mot andra varor och tjänster. I vårt arbete producerar vi produkter eller tillhandahåller tjänster som andra vill ha eller behöver, och spenderar de pengar vi tjänar på saker vi vill ha eller behöver.
Pengarnas och betalningarnas utveckling
Sedan det mänskliga samhällets begynnelse har vi gått igenom flera stora förändringar i hur vi handlar. Mycket grovt kan man säga att faserna var:
Byteshandel: direkt utbyte
Jag har en ko, du har höns. Vi byter höns mot kon.
Utbyte mot en knapp resurs
Jag har en ko, du har guld. Jag byter min ko mot guld och skaffar andra saker med guldet.
Resursbaserad valuta
I stället för att bära runt guld eller liknande representerar sedlar eller mynt en mängd av en knapp resurs som guld, som förvaras i ett valv.
Fiatvaluta
Moderna valutor som euro, USD och GBP är fiatvalutor och backas inte upp av några verkliga resurser. Många tror att de gör det, men det gör de inte. Fiatvalutor skapades för att ge centralbanker och regeringar större kontroll över ekonomin, eftersom de kan skapa så mycket eller så lite av den som de vill, samtidigt som de i teorin balanserar den inflation som orsakas av ökad penningmängd (vilket späder ut värdet på valutan i omlopp) med räntor och andra instrument.
digitala betalningar
Numera är de flesta betalningar digitala, vilket innebär att fysisk valuta inte längre behövs för majoriteten av transaktionerna, åtminstone i västländer.
Det sjätte steget i den här utvecklingen är blockkedjeteknik och kryptovalutor.
Fiat: överdrivet centraliserat och överkontrollerat?
Det är lätt att kritisera fiatvalutornas förmåga att stabilisera ekonomin, eftersom vi helt enkelt kan se den ständigt återkommande cykeln av högkonjunktur och krasch som vi alla känner alltför väl, skenande inflation och växande missnöje. Fler och fler inser att berättelsen om att ”saker blir dyrare” på grund av inflation i själva verket handlar om ”att våra pengar minskar i värde”.
Den andra sidan av argumentet mot den nuvarande modellen är den ständigt ökande graden av centralisering och kontroll som regeringar och banker har. I en idealisk värld skulle det inte spela någon roll, men när penningmängd, räntor och så vidare används som politiska verktyg av grupper med motstridiga politiska åsikter kan man knappast hoppas på stabilitet och långsiktig planering. På samma sätt är det svårt att tro att regler om fri förflyttning av pengar mellan individer, företag och nationer stiftas på ett neutralt sätt under sådana omständigheter.
Moderna digitala fiatbetalningssystem bygger på otroligt komplexa centraliserade liggare (listor över transaktioner). Centraliseringen av de här liggarna innebär att företagen bakom dem kan utöva enorm kontroll över enskilda företag och till och med hela branscher.
Om du fysiskt ger fiatvaluta till någon annan har du den inte längre. Det är intuitivt, och det är vad vi föreställer oss sker under alla våra transaktioner än i dag; vi ser framför oss hur fysiska pengar flyger genom luften till sin destination.
Det stämmer dock bara när man talar om fysisk valuta, alltså sedlar och mynt. Verkligheten är att större delen av fiatvalutan inte ens finns i fysisk form. Det är för det mesta bara siffror på datorer. För att hålla reda på vem som har skickat vad till vem, och därmed varje persons saldo, förlitar vi oss på mellanhänder. Ibland MÅNGA mellanhänder!
Blockkedjan erbjuder ett alternativ. Det huvudsakliga begreppet som gör blockkedjeteknik central för övergången bort från den nuvarande modellen är möjligheten att överföra ägandet av digitala tillgångar utan behov av en centraliserad liggare. Enkelt uttryckt, och även om det kanske inte verkar så utifrån allt du hört i vanliga medier, gör det digitala tillgångar mer lika fysiska.
En återgång till decentralisering
I ett decentraliserat system förvarar individer sin egen förmögenhet i vilken form de än väljer och/eller som är allmänt accepterad i deras samhälle. Med tiden har det blivit allt ovanligare, till stor del på grund av oro för säkerhet. ”Mina pengar är säkrare i bankens valv än under madrassen”, antar vi.
Blockkedjans plånböcker är i grund och botten mycket säkra elektroniska bankvalv som vi kan komma åt varifrån som helst. Det människor ofta missar är att ett mer decentraliserat system helt enkelt är en återgång till det som gjorts under större delen av mänsklighetens historia; självförvar av ens egna besparingar.
Så sammanfattningsvis, trots hur komplicerat många tror att blockkedjeteknik och krypto är, påminner det mycket mer om att räcka över en fysisk dollarsedel att skicka till exempel 1 USDT på blockkedjan än om du skickar en banköverföring på 1 USD.
De bredare konsekvenserna
De bredare konsekvenserna är vittgående och potentiellt världsförändrande.
- Hur mycket kontroll vill vi ha över våra egna pengar?
- Ska vi fortsätta låta regeringar och centralbanker styra penningmängden, inflationen och räntorna?
- Hur upprätthåller vi en rimlig balans mellan decentralisering och säkerhet, både individuell och kollektiv.
