Consensus 2024 var första gången jag var i USA. Upplevelsen har gett mig mycket att fundera på. Den har också gett mig en ganska otäck magkatarr (därför dröjde det med det här inlägget).
Eftersom jag arbetar med krypto och betalningar gav det här första besöket i USA mig mycket att kommentera. Jag försöker hålla mig ganska nära ämnet, i alla fall efter följande brasklapp:
Jag är för den amerikanska drömmen
Innan jag anklagas för att vara antiamerikansk på grund av vissa kommande kommentarer i den här serien av blogginlägg vill jag göra det tydligt att jag verkligen står bakom den allmänna idén om vad USA skulle kunna och borde vara. Ett möjligheternas land, där ärliga, hårt arbetande människor oavsett ras, religion eller tro kan klättra uppåt för att skapa en bättre framtid för sig själva och sina familjer, låter som en fantastisk idé för mig.
Tyvärr lever det jag har sett av USA genom filmer, tv, nyheter, internet och nu på plats inte riktigt upp till de idealen. Helt ärligt känns dagens USA smärtsamt likt det Europa som Mayflower flydde från när det gäller samhällsstrukturen.
Det är intressant att den decentraliserade kryptorörelsens ideal passar ganska bra ihop med grundtanken i den amerikanska drömmen, och sättet som kryptoregleringen kastas runt av makthavarna visar ganska tydligt hur Nordamerikas eliter har använt allmänheten för att upprätthålla ett status quo som gynnar de få, snarare än “de hophukade massorna som längtar efter att andas fritt”.
Är Austin en kryptovänlig oas?
Kryptocommunityn lägger oproportionerligt mycket tid och energi på att rapportera, kommentera och reflektera över Gary Genslers SEC-gäng. Varje detalj i de olika uppmärksammade SEC-fallen plockas isär och analyseras i realtid. Varje Wells Notice sänder (om du ursäktar ordvitsen) krusningar över sociala medier.
Men när jag kom till Consensus möttes jag inte bara av enorma skyltar med blockkedjelogotyper överallt, utan också av en dogecoin-inlindad superbil, folk i politiskt tematiserade memecoin-tröjor och folk i utklädnad som uppmanade andra besökare att “köpa X, Y eller Z Token”. En riktig fri-för-alla, mitt framför ögonen på alla.
Av det som förmedlas till resten av världen kan man nästan tro att de här människorna skulle samlas ihop, kastas in i en pansrad SEC-skåpbil och köras bort för att aldrig ses mer. Men där var de, och de verkade avslappnade och bekymmerslösa.
Jag trodde att det kunde vara så att Austin är särskilt kryptovänligt, men samtal med lokalbefolkningen skingrade snabbt den idén.
Jag ser det inte bara som att Austin är en kryptovänlig oas, utan som ännu ett tecken på den oroliga spänning som vilar över “de frias land”. Nybyggarnas upproriska, trotsiga anda försvann aldrig helt, trots så många år av inåtvänd kapitalistisk och nationalistisk propaganda. Propagandan kändes för övrigt INTENSIV under mitt besök: “Amerika är nummer 1, och nu ska du köpa det här!”
Inne i kongresscentret var stämningen överlag mer affärsmässig. Flera personer kommenterade att det här var den mest “vuxna” Consensus hittills. Det fanns en tydlig övergripande känsla av att de flesta var där för att göra affärer, inte för att pumpa och dumpa diagram.
Kontrasten mellan viljan att få innovativa idéer att rulla och det obestridligt oklara regelläget i evenemangets värdland fanns dock hela tiden där.
Fraser som “utom i USA, förstås” (ofta med en hänvisning till Kanada), följda av himlande ögon och pinsamhet, hördes hela tiden i samtal på tu man hand, men också i huvudtal och föredrag i “town hall”-stil.
Hajpen kring ETF:er och FIT21 och kryptos politiska bandwagon
Trots den allmänna frustrationen över att förnuftiga regelverk dröjer i samarbete med blockkedjebranschen svävade Consensus 2024 på en bubbla av hopp, som skapats av godkännandet av ETH-ETF:er och nyheterna om lagförslaget FIT21.
Sedan jag kom tillbaka till Spanien har berättelsen skiftat ännu mer mot att “kryptovänlighet” används som ett politiskt verktyg i presidentvalet.
Jag blir alltid äcklad av politikers vilja att använda vad som helst för att vinna röster, trots deras tidigare beteende i den aktuella frågan, men det säger onekligen något att kryptovänlighet är ett så stort ämne att USA:s presidentkandidater anser att det är värt att maskera sig för.
Det tar mig tillbaka till det jag nämnde tidigare: att krypto och den amerikanska drömmen passar så vackert ihop. Tanken att människor gör affärer med varandra utan mellanhänder och utan att eliterna kontrollerar och dikterar allt människor gör ligger så nära USA:s rötter att jag nu har kommit att tro att en bred spridning där är oundviklig.
Etablerade medier börjar få ont om svaga sätt att övertyga medborgare om att krypto knappast är mer än en grogrund för kriminell verksamhet, och den kryptovänliga retoriken under den här valkampanjen kan bli vändpunkten. När en tillräckligt stor andel av befolkningen inser att blockkedja är en befriande teknik återstår bara att allmänheten börjar utbildas ordentligt, att genuint användarvänliga produkter (som de från Zypto) tar fart, och då har tillsynsmyndigheterna inget annat val än att låta sunt förnuft och allmänhetens önskemål råda.
USA:s betalningssystem BEHÖVER verkligen en uppdatering!
Jag har arbetat i gränslandet mellan krypto och betalningsbranschen i flera år nu. Alla på båda sidor kommenterar hur långt efter resten av världen USA ligger när det gäller betalningar.
Först hade jag svårt att tro det, men allvarligt talat … vad är det som pågår, ni där?!
Jag är fortfarande chockad över att servitörer regelbundet tar folks kort ifrån dem innan de kommer tillbaka med ett litet handskrivet mattetest. Själva dricksdelen är chockerande i sig, men varför i hela världen är alla okej med att deras kort tas ifrån dem? Det är bokstavligen den första regeln inom bedrägeriskydd: släpp aldrig kortet ur sikte!
På JFK-flygplatsen på väg hem gick personalen runt till folks bord med en surfplatta och fyllde manuellt i kortnumren (vilket kräver att det fysiska kortet finns på plats) i ett formulär som liknade en e-handelskassa från början av 2000-talet för att hantera betalningarna. Ni vet, från den tiden då onlinebetalningar var ungefär lika säkra som att skicka ett foto av kortet till någon via MySpace. Jag frågade varför de hade ett så konstigt system, och de sa att de tröttnat på att icke-amerikaner klagade på att de tog kortet ifrån dem, så det här var vad de kommit fram till.
Det handlar inte bara om betalningar på plats. Visste du att ett bankkonto i USA har olika nummer beroende på vilken typ av överföring du gör till det? Det är så konstigt!
En del av problemet verkar vara infrastrukturen. Jag vet inte varför, men antingen vill inte betalningsbolagen investera i nya betalterminaler till sina kunder, eller så är inte företagen själva sugna på att ändra sina processer. Den andra delen är uppenbarligen att amerikaner är så vana vid det de har att de inte inser hur klumpigt och gammalmodigt det är.
Oavsett anledning skulle Zypto Pay vara FANTASTISKT för det här. Med v2 Soft POS (kommer snart) räcker en enkel surfplatta eller smartphone för alla typer av företag för kryptobetalningar och eventuellt även kortbetalningar, särskilt med de nyare dubbelriktade NFC-chippen. Skanna QR-kod eller tappa för att betala, var som helst.
Skulle USA kunna hoppa över ett steg och gå direkt till massanvändning av kryptobetalningar, redan innan man är helt uppdaterad med kortbetalningar?!
I del 2 av “Min Consensus” går jag igenom vilka som var på Consensus 2024, hur de är relevanta för Zypto och några allmänna kommentarer om vad jag tror att vi kan vänta oss under de kommande månaderna och åren utifrån det jag såg och hörde. Låt dig inte luras av min lätt cyniska ton i det här inlägget: jag är väldigt entusiastisk inför framtiden!
Relaterade ämnen
